Det var en riktigt härlig och solig sommardag då vi hela familjen åkte upp till Karlstad för gudstjänst och föredrag i det lilla vackra Acksjöns kapell i underbara Mariebergsskogen. Jag rekommenderar verkligen denna stadspark. Den har något för alla åldrar.
Evangelietexten var från Matteus 16:24-27, där Jesus talar om att vi som vill följa honom måste förneka oss själva. Vi måste dö för att få liv. Det är en oerhört stark bild Jesus använder. Något inom oss måste dö för att vi skall få liv. På ett annat ställe säger han att vi måste födas på nytt!
Men vad menar Jesus? Jag lyfte fram några bilder för att belysa den härliga sanning som Jesus talar om. Den första bilden är komposten. Komposten är, när den fungerar, verkligen livgivande, genom att något först måste dö. Något måste dö för att livet skall blomma. Det är så i hela naturen.
Den andra bilden handlar om ormbunkar som skuggar och kväver det som finns därunder. Så är det också i våra liv. Vårt jagiska jag kväver det liv som Gud vill skall växa i oss. Dessa ormbunkar är inget annat än synden som tar överhanden i våra liv. Synden hindrar ljuset från att komma in och blomman från att slå ut. Men Gud kan genom sitt Ord hugga bort dessa ormbunkar. Inte med roten, men väl dess kvävande blad. Detta är den helige Andes verk, men vi måste låta det ske. Det gör vi genom att verkligen ta emot vad Gud säger till oss - även det ibland hårda och svåra - medvetna om att Herren gör det i kärlek. Som vid en operation. Läkaren amputerar inte ben av illvilja, utan för att rädda övriga kroppen.
En annan bild handlar om detta att vi måste födas på nytt. (Johannes kapitel 3.) Vi kan tänka att dopet är vårt fostervatten. Det är början. Det gör att vi är hos vår moder och där är vi trygga. Men sedan kommer det smärtsamma då det nya livet skall födas fram. Smärtsamt för modern och svårt för barnet. Men det leder till ett nytt liv. Relationen med modern försvinner inte när barnet föds fram, snarare stärks det när deras blickar möts och näring tas emot från modern själv. Fostervattnet kan få vara en bild för dopet, medan det nya livet föds fram genom tron - som närs av Herren själv.
En som i sitt liv fick vara med om detta, att det jagiska dog för att livet skulle bryta fram, var Johannes Döparen. Även han fick säkert kämpa med detta i hela sitt liv, men han hade kommit långt då han kunde säga att det är helt rätt att Jesus blir större och han själv blir mindre. Det är den process som den helige Ande vill föra oss fram i. Det handlar om att förneka sig själv - det vill sig säga det jagiska jaget - eller vårt kött - men genom det börjar människan leva.
En som verkligen bokstavligt gick igenom detta var Jesus själv. Han levde hela tiden utgivande, men framförallt så gav han sitt liv på korset för oss. Men Fadern gav honom livet tillbaks och inte bara det - Jesus fick även som gåva den totala makten över allt och överallt. (Matteus 28)
Ge ditt liv till Herren och till andra människor. För det är så du vinner ditt liv. Det är så du blir rik. Låt jaget dö, så får ditt inre liv. Ditt jagiska jag kväver din innersta blomma. Låt det dö, så får du liv.
Efter picknick utanför kapellet gick vi in igen, då jag undervisade utifrån mission121 om att Gud både kan och vill använda oss i sin tjänst för att dela med oss av evangeliet till dem vi möter. Det är så viktigt att denna undervisning kommer ut och tas emot. Men vad som hände där i kapellet är svårt att få ner i ord. Det var stort att få vara med. Gud håller på och gör något i vårt kära fosterland. Och det är spännande att få vara en del i detta. Det är vi alla som kompromisslöst vill följa Jesus, hålla oss till hans Ord i Bibeln och leva i beroende av den helige Ande.
Det blev verkligen en välsignad dag.
Post new comment