Kristi himmelsfärds dag 2010

På Kristi himmelsfärds dag 2010 fick jag möjlighet att predika i Bro och Brastads kyrkor som ligger utanför Lysekil på västkusten. Jag gör här ett sammandrag av predikan.

Jesus hade visat sig för lärjungarna under 40 dagar, efter uppståndelsen. Han hade kommit och gått och på olika sätt visat för sina vänner att han verkligen levde.

En gång tog han med sig sina lärjungar bort emot Betania som inte låg långt utanför Jerusalem. De följde honom. Men gör vi alltid det när han kallar oss. Lyssnar vi in hans instruktioner och framförallt - litar vi på att han leder oss rätt? Genom att komma till gudstjänsten och nattvarden, höra predikan, samlas och möta andra kristna, så ger vi Gud möjlighet att tala till oss. På det sättet kan Jesus visa sig också för oss. Mer tydligt och konkret än vi kanske tror.

Vänta i Jerusalem sade Jesus. Vänta på den helige Ande. Lärjungarna blev glada, nästan som barn som inte kan stå still för all glädje som bubblade inombords. De börjar tänka: Är det nu? Är det nu som det messianska riket skall upprättas? Är tiden äntligen inne då vi skall bli befriade från den romerska skuggan som hela tiden vilar över oss?

Men Jesus säger att det inte är deras sak att ha koll på det. Istället flyttade han deras fokus på det som inte låg på deras bord, till det som var deras uppdrag.
- Ni skall få kraft när det helige Ande kommer över er.
Kraft till vad? Kraft till uppdraget. De hade redan den helige Ande - hur skulle de annars kunna ha tron? Men nu skulle de få den helige Ande till tjänst.

På samma sätt är det ofta med oss. Vi blickar mot något annat, vi längtar efter upprättelse av våra kyrkor och samfund, vi längtar efter väckelse. Allt det är bra. Men Jesus flyttar vårt fokus, vår blick, till det som är för oss. Nu.

De skulle stanna i Jerusalem. Lärjungarna tvingades inte ut i någon prestationshysteri och stress. Vänta på den helige Ande. Då ...

Det sista Jesus gjorde här på jorden var att välsigna sina vänner. Det sista hans vänner såg av honom var när han välsignade dem med sina sårmärkta händer. Det var den bilden som etsade sig fast i deras hjärtan för alltid och jag tror det är så Jesus vill att vi ser på honom.

Lärjungarna bara stod där och tittade, så Herren var tvungen att sända två vita gestalter för att väcka dem.
- Varför står ni här? Han som ni har sett lämna er, kommer att komma tillbaka på samma sätt.
Är det inte så för oss, att vi ibland står handlingsförlamade och ser upp i skyn. Inte på Jesus, utan i tomma intet. Men när lärjungarna väl blivit väckta så gick de in i Jerusalem igen och var ständigt i templet och prisade Gud. Att Jesus lämnade dem ledde inte till sorg. Det ledde till glädje och bön. Jesus lämnade inte jorden för att överge sina vänner, utan för för alltid vara hos dem. De visste att han snart skulle komma tillbaka och det var deras stora glädje.

Tron på att Jesus snart skall komma tillbaka är vår glädje. Det är den tron som håller oss vid liv. Den tron gör att vi håller oss vakna och kan bli till välsignelse för dem vi möter.

Jesus gav uppdraget åt sin lärjungar. Uppdraget att vittna om hans uppståndelse. Du kanske känner att du inte kan bli använd av Gud. Du kan lägga fram flera skäl till varför Gud inte kan använda dig. Men även de första lärjungarna var fulla av brister, men den helige Ande kunde använda dem ändå. Om du säger att du inte kan bli använd av Gud, så är det inte din brist på kapacitet eller gåvor som är problemet, utan på att du fortfarande ser för mycket på dig själv. Se istället på Jesus. Du kanske känner dig som en lerklump. Men låt då Jesus vara krukmakare.

När du lever i tron på Herren, på din frälsare, så kommer du att vara ett vittne för dem du möter. Men tänk inte så mycket på att vara ett vittne. Tänk bara på att leva av din frälsare Jesus, i allt förlitande dig på honom. Du ser honom inte, men han går vid din sida.