Vilket samfund tillhör de heliga?

Jag hade glädjen att i lördags få komma till en samling för unga vuxna i Göteborg, Sankt Pauli, och hålla föredrag där på kvällen. Jag vill här lite kort förmedla vad jag där undervisade om. Ämnet var "Vilket samfund tillhör de heliga?". Temat kommer från formuleringen "de heligas samfund", som vi läser i den apostoliska trosbekännelsen.

Vi kan fråga oss varför vi behöver ställa frågan överhuvudtaget? Är det inte för att det är så många kristna samfund, så många grenar på det stora kyrkoträdet? Frågan hör också ihop med om jag tillhör de heligas samfund och på vilket sätt. Vi frågar oss var går gränsen för de heligas samfund. Men det kanske är bättre att fråga sig om vi har grunden kvar.

Bibeln säger att Kyrkan är Kristi kropp. Det är en underbar bild av hur vi kristna och alla församlingar är ett, hur vi är varandras delar. Men det är så mycket mer än en bild. Kyrkan är Kristi kropp. I varje cell i vår kropp finns hela DNA-koden. Så är det också i Kristi kropp. Varje församling har hela Kristi kropps DNA-kod. Hela informationen för hela Kyrkan. Ja, det är till och med så underbart att det finns i varje kristen. För när vi döps så döps till Kristus. Frälsningen är att bli införlivad i Kristus. Och om det är så att vi införlivas i Kristus, detta är ett underbart mysterium, så införlivas vi genom dopet i hans kropp och blir därmed en konkret del i hans Kyrka. Detta är ett mysterium, men samtidigt viktigt att vi tar till oss. För detta måste få konsekvenser dels i hur vi ser på Kyrkan och dels i hur vi ser på varandra. Kyrkan är gemenskapen av de troende, men samtidigt så mycket mer. Kyrkan är när Gud inkarneras i hans folk. Jesus var sann Gud och sann människa. På ett liknande sätt är Kyrkan, Kristi kropp på jorden, både himmelsk och jordisk. Kyrkan skapas när Gud ger av sig själv till oss, genom Ordet (biblisk förkunnelse) och sakramenten (i första hand dopet och nattvarden).

En annan bild av detta är hur det är med brödet som vi frambär i mässan, som genom Ordet och den helige Ande blir bärare av Kristi kropp. Brödet, som kanske är gjort av vetemjöl och vatten, blir en bärare av Kristi kropp. På samma underbara sätt är Kyrkan både mänsklig och gudomlig, även om vi ibland tenderar att bara se den mänskliga sidan - precis som vi ofta dras till att göra när det gäller brödet i mässan (nattvarden).

Detta måste få konsekvenser i hur vi ser på varandra. Vi som tillhör Kristus är delar av samma kropp, även om vi är utspridda över jorden och har byggt staket emot våra grannar. Vi kan tala om falsk enhet, men vi kan faktiskt också tala om falsk splittring. Det senare är när vi tror att vi inte tillhör varandra (kanske för att den andre tillhör ett samfund som vi har mycket svårt för), trots att vi är kopplade till varandra med blodsband. Det är samma blod som pulserar genom hela kroppen, i våra ådror. När vi därför ser ner på varandra eller orsakar splittring som mer beror på vår mänskliga svaghet än på kärleken till Kristus och sanningen, är det som om vi sliter och skadar Kristi kropp.

I lördags lyfte jag också fram Luthers sju kännetecken på Kristi kyrka, som gör att vi lättare kan identifiera henne där hon framträder. (Mina förklaringar inom parentes.)

1. Ordet förkunnas rätt (Ordet från Gud, som leder oss till Kristus)
2. Dopet (som för oss in i Kristi gemenskap och därmed i gemenskap med varandra)
3. Nattvarden (där vi konkret tar emot Kristus i bröd och vin)
4. Nycklamakten (där vi genom prästerna kan få hjälp att förstå att vi är förlåtna genom Kristus. Men även att prästerna kan säga att den som inte vill vända om från sina synder, får fortsätta att bära dem.)
5. Församlingen kallar och viger män till lärare och herdar i församlingen. (Som har till uppgift att ansvara för den lokala delen av Kyrkan (församlingen), genom de verktyg som Kyrkan tillhandahåller.
6. Man samlas omkring nådemedlen och bekänner, ber, lovsjunger och tackar Herren. (Vår gemenskap kring det Kristus vill ge oss, i gemenskap med honom och med varandra.)
7. Korset. Martyriet. (Det naturliga för oss som tillhör Kristus är att vi också får lida (med och) för honom.)

Men i slutet av föredraget så återgick jag till en grundfråga vi inte riktigt hade besvarat. Vilka är de heliga? För att få svaret på den frågan är det bra att tänka på vem som är kristen. En kristen är en som tillhör Kristus. Förr fick man ibland sitt efternamn efter sina föräldrar, för det är genom dem som vi kommer. De är vårt ursprung. Genom dopet får vi kallas kristna, för det är Kristus som fött oss till nytt liv. På samma sätt kan vi kallas heliga, inte för att vi är självproducerande vad gäller helighet, utan för att vi tillhör den helige.

Men vilket är då de heligas samfund? Den gemenskap som har sin källa i den Helige. Den gemenskap som i allt har sitt centrum, sin historia, sitt nu och sin framtid i den Helige.

Var är de heligas samfund? Där Kristus är och kristna samlas i hans namn. Där vi i gemenskap med varandra får ta emot allt vad han har att ge till oss och vi har möjlighet att ge allt vad vi kan ge till honom. Där är de heligas samfund. Där är Guds hus. Vårt hem. Ett hem - där man äter, lyssnar, talar, möter varandra och husets herre.

Till sist lyfte jag fram en bild som Jesus använde för att visa hur fantastiskt duktiga vi är på att se andras fel och felsteg, utan att själva se att vi i andra frågor har kört i diket, och bara funderat på att ringa bärgaren.

"Varför ser du flisan i din broders öga och märker inte bjälken i ditt eget?"

Bilden är riktigt komisk när man ser det konkret framför sig. Men tänk om Jesus har rätt. Det innebär inte att vi inte skall hjälpa varandra att se sanningen klarare. Nej, tvärtom Han säger nämligen sedan:

"Tag först ur bjälken i ditt eget öga. Sen kan du se klart nog för att ta ut flisan ur din broders." Matteus 7:5