Här kommer ny fräsch undervisning av Hans Sundberg, TD, som har stor erfarenhet av ledarskap. Jag rekommenderar den verkligen, den har många aspekter som inte kommer fram annars. Tipsa gärna en vän om Karisma - kristna ledare.

Carl-Henrik Karlsson

Elia - en man ledd av Gud

I dagens ledarskapsundervisning betonas många viktiga aspekter, men alltför sällan frågar man om vad som är viktigast i ett ledarskap. Nämligen visionen och kallelsen från Gud att utföra Guds vilja för en speciell situation.

Vi som följer Jesus Kristus vet att Han var en sådan ledare.
Ingen liknar Honom! Ändå pekar Guds Ord på ett antal personer som utgör förebilder för trons folk genom historien. Mose är en sådan gigant i världshistorien, Johannes Döparen en annan. Maria, Paulus, Petrus, Johannes med flera likaså. I vår artikel idag är det åter en annan som jag tänker på; profeten Elia.

Bibelsammanhang
Bibelns berättelse om Elia börjar dramatiskt i 1 Konungaboken 17 med att profeten plötsligt träder upp med ett domsord från Gud; inget mer regn, på grund av landets kungapar, Achav och Isebel, och deras ondska – och Guds folks villighet att kompromissa med deras ondska. Vi möter nu verkligheten under 800 talet f. Kr. Elia sänds därefter till änkan i Sarefat för att bistå henne med Guds omsorg i form av bröd och vatten under torkan. Elia får dessutom vara Guds redskap för att uppväcka änkans son när han oväntat dör.

Mest berömd är kanske Elia för mötet med Baalsprofeterna och Asheraprästerna på Karmel, som vi kan läsa i 1 Konungaboken 18 – mer om denna kamp nedan. Efter att HERREN visat vem som ensam är Gud måste Elia fly för drottning Isebel till berget Horeb. Där möter Gud Elia och förnyar hans kallelse (19:1-18). Strax därefter kallas Elisa till profetlärjunge och efterträdare till Elia (19:19-21). I kapitel 21 möter vi en ledare som skor sig på att bokstavligt ta livet av andra. Kung Achav och hans drottning låter döda Navot, vars vingård kungen önskar lägga beslag på. Profeten Elia får i uppdrag att möta och på Guds uppdrag meddela att Gud dömt kungen och drottningen och att deras liv nu är slut.

I 2 Kon. 1 berättas om hur profeten Elia meddelar även nästa kung Achasja (son till Achav) att han ska dö. Därefter berättar författaren att Elia tas upp i en eldvagn till himlen i Elisas åsyn (2 Konungaboken 2). Att föras till Herren levande visar Elias storhet inför Gud och människor. Notera att profeterna hade fått information om att Elia skulle tas in det eviga livet levande genom en himmelsfärd. (2 Konungaboken 2:3)

Vi möter Elia vidare som ett exempel i Skriften på tro och radikal lydnad. I GT:s sista bok, Malaki 4:5, står det ett profetiskt ord;
”Se jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer”. I Johannes Döparen uppfylldes den profetian (se Jesu ord i Matt 11:14). Och slutligen finner vi Elia tillsammans med Mose i samtal med Jesus på förklaringsberget (Matt 17:1-13).

Tre utmärkande drag i Elias ledaruppgift

1. Elia hade att bära Guds Ord och domshandling till folk och regenter trots totalt motstånd och buren enbart av Guds tilltal

1 Kon 18 är historien om Guds svartsjuka kärlek och hur individer har att bära dess krav till folket – oberoende på hur de svarar. Notera hur Elia ställs mot alla andra, dels de fientliga Baals- och Astarteprästerna, men dels också hela folket som teg inför Elia i frågan om vem som är Gud, HERREN eller Baal. Ensam står Elia, driven av Guds Andes kallelse.

Segern är stor när Guds eld faller över offret, dränkt i vatten, och förtär det (v. 38)! Segern är stor när alla i folket skriker ut sitt ”Herren är Gud” (v. 39) och lyder Elias befallning att döda alla avgudaprofeterna (v. 40). Segern är stor när Gud dömer sitt folks och dess ledares avfall och återtar initiativet! Segern är stor när regnet, efter mer än tre års torka, börjar falla igen (v. 45)!
HERREN bevisar att Han ensam är Kung över skapelsen, regenterna i Guds folk och över folken – bara Han ska tillbedjas.

Elia är profeten som ensam predikar detta! Bara Han bärs av en så stor sanningslidelse att han utan fruktan avsäger sig allt och söker Gud i ensamheten och övergivenheten. Där finner han Gud och blir stark i sin unika ledaruppgift: att helga sitt folk.

I vår tid möter vi tanken att ingen kan utöva sitt ledarskap utan andra ledares och folkets bekräftelse. Elias historia lär oss att detta synsätt helt enkelt är fel: Gud ensam avgör ytterst sådant. Vad vi finner vara biblisk under ”normala” omständigheter gäller inte alltid och överallt. Gud ensam kallar och utrustar ledare som Han väljer använda, ytterst sett.

2. Elia hade att leva sitt ledarskap inför Gud och vara beredd att förändras i den processen

Efter den våldsamma konfrontationen med Isebel och Achav - den kanske mest ondskefulla kungen i Israel - sökte Elia upp Gud på berget Horeb (se kapitel 19). Han beklagar sig och sin situation. Trots den oerhörda segern visste Elia att folkets hjärtan inte omvänt sig än - det var mer en tvingande situation som drivit fram folkets bekännelse. Han säger till Gud ungefär detta: ”Trots mina profetiska gåvor kan jag inte se mer än en person som följer och älskar HERREN och den personen är jag”.

Profeten ser, men ser inte allt! Han missar de sjutusen som ännu inte böjt sina knän för Baal (19:18). Möjligtvis kan man se detta som en väldigt liten grupp jämfört med det stora folket, eller tvärtom: en ganska stor grupp! Jag väljer att läsa det ur Elias perspektiv: Gud lovar att 7000 personer ska bara följa HERREN, det är helt enkelt den armé Gud lämnar till profeten att luta sig emot när det blir för ensamt.

Precis som Elia så behöver också vi ögon som ser i det fördolda. Som ser Guds möjligheter i omöjliga situationer. Och som ser skarorna som inte böjt sina knän för Baal i vår kultur. Dessa människor är våra vänner och inte våra fiender.

Att kunna våga se mer än vad vi hittills sett är en nyckel för allt ledarskap. Att våga höra Guds röst ännu en gång tala, kanske sådant vi inte vill höra, är också det en väg till framtiden mitt i det mörkaste mörker.

Verkligheten är helt enkelt att Gud är annorlunda än oss, tack och lov. Hans vägar så goda och så perfekta att vi bara kan ana dem. Ledare måste själva vara beredda att ledas igenom Guds tystnad och smärtans dal för att också kunna komma till grönskande ängar och vattenfall fyllda av Guds Andes vatten som släcker all törst.

3. Elia var en ledare som visste att Gud kan kalla eld från himlen för att bevisa att endast HERREN är Gud

Elia kände Guds makt och Guds tystnad. Han var personligen bekant med båda aspekterna på Guds storhet. Ingen blir ledare som inte själv känner båda sidorna av Guds väsen. Luther talar om Deus absconditus, den fördolda guden. Ingen kommer in i ledarskap som inte också har erfarenheter av båda dimensionerna av det andliga livet. Vi ska ju kunna vägleda andra, alltså måste vi själva leva med Jesus Kristus var Han än går fram.

Tystnad och ensamhet känner vi kanske bättre ibland än Guds eld? Idag är dock kallelsen att känna båda! Elden, Guds Andes eld, som tar Elia upp i himlen och som förtär offret är samma eld som fyller lärjungarna på Pingstdagen och gör dem till vittnen överallt i världen om den Gud som är sanning och kärlek, nåd och lag, kraft och svaghet, ja som ensam är Gud.

Hans Sundberg