Blogs

I söndags fick jag predika i Sommarhemskyrkan i Uddevalla, där Martin Åberg är präst. Det kändes väldigt gott att komma tillbaka dit, då när jag var yngre hade det som min församlingskyrka och ofta gick på mässa där.

Låt mig få berätta lite från den predikan jag höll i Grinneröd i torsdags. En predikan om förnyelse. Förnyelse är ett härligt men laddat ord. Men i Guds ögon handlar förnyelse om att han gör allting nytt. Inte byter ut, utan fräschar upp det som var från begynnelsen. Förnyelse kan därför sägas vara att göra något gammalt. Eller rättare sagt - få fram det ursprungliga.
 

I söndags åkte vi hela familjen till Karlstad där jag skulle predika i Acksjöns kapell i Mariebergsskogen.

Jag vill här bara lite kort berätta om det budskap och den undervisning jag fick förmedla.

Jag publicerar här en kollektvädjan som egentligen är adresserad till lokala församlingar och präster. Men texten säger ändå en del om vad Källan vill och vad som är på gång, så jag tror att många vill ta del av den. Källan behöver stödet från lokala församlingar och jag tror att lokala församlingar behöver den inspiration vi ger, dels genom en rak, utmanande och tröstande undervisning, dels genom det arbete vi står mitt uppe i. Vi behöver varandra och tillsammans kan vi nå ut!

Evangeliet måste ut

Igår fick jag möjligheten att komma till Bro utanför Lysekil och tala om församlingsförnyelse. Riktigt spännande ämne. Och viktigt. Jag vill här dela med mig lite fragment av vad jag delade igår.

Jag började med att lyfta fram församlingen som Guds hus. Vi är Guds hus! Det är viktigt att börja där, för att vi inte skall fastna i oss själva. För huset renoverar inte sig själv. Det är den helige Ande, med hjälp av sina hantverkare, som renoverar Guds hus - den kristna församlingen. Se Efesierbrevet 4:11-13.

Tidigare ikväll undervisade jag i Elsebergskyrkan i Uddevalla utifrån en bibeltext från Jeremia. (Jer 29:4-7). Det var en av söndagens texter, fast en tidigare årgång, som jag fick lyfta fram och gräva djupare i. Texten handlade om att Jeremia säger till sina landsmän som förts bort i fångenskap i Babylon, att de nu skulle försöka göra det så bra som möjligt för den staden, trots att regimen där inte följde deras Gud. Det var nämligen Gud - genom den babyloniske kungen - som fört dem bort i fångenskap. Att då gå emot det som Gud hade gjort var inte bara dumt - det var meningslöst.

I lördags samlades knappt ett 30-tal till höstmöte i Ljungskile. Vi lyssnade på föredrag av Bengt Pleijel utifrån mötets tema “Där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” Vi delade gemenskap, fikade gott och delade också med oss av erfarenheter utifrån temat. Sista passet undervisade jag utifrån temat och jag vill här förmedla lite från lördagens undervisning.

Det blev en fin kväll i Elsebergskyrkan i fredags och jag ser fram emot att få komma dit tre gånger till i höst. Kvällen var annonserad som “Lovsång, undervisning och förbön” och kvällen inleddes pampigt med “O store Gud”. Undervisningen utgick från en text i Hesekiel 37. Hesekiel skulle ta två stavar. På den ena skulle han skriva Juda och på den andra skulle han skriva Israel. Detta var de två kungariken som blivit efter Salomos död, i det heliga landet.